Someone gave me a tip
Beställde precis sommarens finaste väska. Eftersom man får 25% rabatt på H&M om man anger koden 9800 kändes det minst sagt befogat. Att jag sedan endast äger två små, små väskor som inte är svart utan bruna känns det helt rätt att en vit är påväg hit. Den kommer passa såväl till mönstrad eller enfärgad klänning med skinnjackan eller jeansjackan, till allt egentligen. Jag längtar efter den redan nu.
Sometimes I just wanna do it
Det känns bara på förbannat hopplöst ibland. Har ett par kurser att göra klart men det känns inte värt det på något sätt. Jag vet att jag måste göra det och allt det där men lite känns det som att jag återigen lutar mig på det som kanske ska hända till hösten. Som att jag liksom inte måste göra klart det som är nu för jag har ju ändå lärlingsutbildningen till hösten. Kanske. För det vet jag inte ens om det blir något. Det är irriterande. Jag längtar efter att bli klar.
Idag tog jag en promenad till den nya skoaffären. Det var inte värt det. Jag längtar efter ett ställe där man kan köpa snygga, roliga, prisvärda skor men nu finns här bara butiker med pensionärsskor. Inga höga, roliga, festliga utan bara bekväma, tråkiga, uråldriga skor. Men en dag snart ska jag shoppa loss med min bästa vän. Så ska det vara. Jag läntar till den 11e Maj. Just nu drömmer jag mig bort genom att klicka på allt jag vill ha på nätet. Ska inte klicka det hela vägen hem bara.
My though was
Jag tänkte mest bara använda bloggen till att skriva av mig om skolan och om allt går vägen kanske skriva om min väg till det jag så länge drömt om. Men jag tror det inte förrän det är klar. Helt klart. När jag står där med giltliga betyg i handen. That's it.
I'm a little bit back, maybe
Jag känner att det vore ganska skönt att skriva av sig ibland. Speciellt nu när hela karusellen börjar om igen.
Förra året sa jag upp mig från mitt jobb. Jag offrade min fasta anställning för att börja skolan och allt var bra. Jag fixade det jag skulle och trodde att skolan skulle mäta upp mig på halva vägen. Men icke! Nehepp, serru, det gick inte! Jag skulle börjat i augusti 2011 men när den månaden var slut hade det fortfarande inte hänt något. Efter många om och men, tårar och turer fram och tillbaka fick jag till och med ett datum. Det datumet blev dock inget av. Efter ännu fler om och men, tårar och turer hamnade vi i Skövde. Sen skulle allt ordna sig. Men icke! Nehepp, serru, det gick inte! Då blev det komvux och dessa förbaskade kurser som tagit den mesta av min tid. Så dåligt som jag har mått under denna period trodde jag inte var möjligt, jag trodde verkligen inte att jag kunde må så dåligt. Jag tappade hår, sov ingenting eller hela tiden, orkade inte gå ut eller gick och gick i en halv evighet utan att veta var jag skulle ta vägen.
Nu har det dock vänt. Kanske. Nu sägs det att jag ska få börja i augusti 2012, ett år senare. Ett helt år senare. Tyvärr börjar allt det här snurra i huvudet igen. Kommer det verkligen att hända? Kommer det att fungera? Kommer jag ha en lärare? Kommer jag ha en praktikplats? Kommer jag att klara det? Kommer någon att stötta mig? Kommer jag att gråta lika mycket? Kommer de att få mig att må lika dåligt igen? Kommer jag att få behålla mitt risiga hår? Kommer jag att kunna sova?
Denna dagen har varit full av panik men nu har jag bestämt mig för att alla ni som inte tror på mig, som inte tror att jag kommer klara det ska få se! Ni ska banne mig få se när jag blir bäst, när jag blir bättre än er! När jag gör det jag vill medans ni sitter i er lilla håla och ser hur jävla bra jag är och ni inser hur dåliga ni är! Ni ska ta mig fan få se! Och jag måste inte göra samma sak hela livet, jag måste inte fastna. Jag kan göra vad jag vill när jag vill medans ni får se på. Medans ni får se när jag kommer dit jag vill.
Jag har bestämt mig. Jag ska visa er! Ni ska få se när jag blir bäst!
Förra året sa jag upp mig från mitt jobb. Jag offrade min fasta anställning för att börja skolan och allt var bra. Jag fixade det jag skulle och trodde att skolan skulle mäta upp mig på halva vägen. Men icke! Nehepp, serru, det gick inte! Jag skulle börjat i augusti 2011 men när den månaden var slut hade det fortfarande inte hänt något. Efter många om och men, tårar och turer fram och tillbaka fick jag till och med ett datum. Det datumet blev dock inget av. Efter ännu fler om och men, tårar och turer hamnade vi i Skövde. Sen skulle allt ordna sig. Men icke! Nehepp, serru, det gick inte! Då blev det komvux och dessa förbaskade kurser som tagit den mesta av min tid. Så dåligt som jag har mått under denna period trodde jag inte var möjligt, jag trodde verkligen inte att jag kunde må så dåligt. Jag tappade hår, sov ingenting eller hela tiden, orkade inte gå ut eller gick och gick i en halv evighet utan att veta var jag skulle ta vägen.
Nu har det dock vänt. Kanske. Nu sägs det att jag ska få börja i augusti 2012, ett år senare. Ett helt år senare. Tyvärr börjar allt det här snurra i huvudet igen. Kommer det verkligen att hända? Kommer det att fungera? Kommer jag ha en lärare? Kommer jag ha en praktikplats? Kommer jag att klara det? Kommer någon att stötta mig? Kommer jag att gråta lika mycket? Kommer de att få mig att må lika dåligt igen? Kommer jag att få behålla mitt risiga hår? Kommer jag att kunna sova?
Denna dagen har varit full av panik men nu har jag bestämt mig för att alla ni som inte tror på mig, som inte tror att jag kommer klara det ska få se! Ni ska banne mig få se när jag blir bäst, när jag blir bättre än er! När jag gör det jag vill medans ni sitter i er lilla håla och ser hur jävla bra jag är och ni inser hur dåliga ni är! Ni ska ta mig fan få se! Och jag måste inte göra samma sak hela livet, jag måste inte fastna. Jag kan göra vad jag vill när jag vill medans ni får se på. Medans ni får se när jag kommer dit jag vill.
Jag har bestämt mig. Jag ska visa er! Ni ska få se när jag blir bäst!
