The wish for something more

Jag önskar att jag var smart. Jag önskar att jag kunde utan att tänka, utan problem. Jag önskar att jag kunde förstå det man ska förstå. Jag önskar att jag hade gjort så mycket, jag önskar att det var annorlunda. Jag önskar att jag hade gjort saker å andra sätt.

Jag är trött. Trött på att inget går som jag vill och trött på att inget verkar vända. Trött, så trött. Jag har ingen lust, ingen motivation, inget flyt. Ingen dröm. Jag bara tänker om. Tänk om...

Black is the new black

Jag är inne i en så kallad svacka. Försöker klättra upp och under tiden får bloggen vänta. 



In the corner of my bar with your high heels on

Jag hittade ett badkar där jag väldigt gärna skulle bada nu. Jag skulle ligga där i flera timmar. Jag skulle bli så vansinnigt skrynklig. Det hade varit mys.


Jag är lite nere idag men om någon skjutsar mig hit ska jag nog kunna rycka upp mig lite.

It takes two to tango

Plugg, plugg, plugg och det börjar bli väldigt tjatigt. Och det värsta är att det kommer vara såhär hela vårteminen. Det var inte såhär det skulle bli och det grämer mig. Jag går runt och är förbannad hela tiden. Här sitter jag och skriver inlämningsuppgift ett av fem på fem veckor. Vilken skit. 

Ska jobba med min fina mamma ikväll. Det känns bra. Men jag borde inte jobba för jag borde sitta hemma och plugga. Helvete vad det stressar mig.

This is what I'm made of

Trä och djur, match made in heaven. På fullaste allvar.



I'm made of this

Jag har varit duktig idag och pluggat en hel del. Det är skönt att ha lite gjort men jag önskar att jag hade gjort lite mer. Ska dock göra klart denna uppgiften imorgon. Eller absolut senast på tisdag. Nej, imorgon ska det vara klart. Så är det bara. Sen ska jag börja på nästa inlämning. Och den ska vara klart på söndag. Senast måndag. Nej, söndag. Så ska det vara. Och sen fortsätter det, om och om igen. I ett antal månader. Jag går och lägger mig. 



Roligare vecka kunde man ha framför sig. Roligare veckor, månader kan man ha framför sig.

Black and white squares

Jag har ett rutigt kollegieblock som jag skriver i ibland. Jag skriver alltid på samma sätt och med samma fina pennor. I det blocket står mina drömmar. Små, obetydliga saker och stora, nästan livsviktiga saker. Ibland skriver jag ingenting. Ibland sitter jag bara och glor på de svarta ränderna på det vita pappret. Det bara blir så. 

Some times I just go there

Funderar på att piffa till muggarna lite. Vi har svarta muggar utan öron så detta kunde vara något för oss. Tänk att dricka varm choklad i något sånt här på morgonen? Eller kvällen? Kanske kaffe mitt på dagen?

Did I mention my fetisch

Ja, jag älskar trappor.

hannasinspo


Älskling, kan vi inte ha en sån här?

You know my name, not my story

Vissa dagar är värre än andra och denna dagen är bättre än den förra. Jag tänker fixa detta. Jag tänker inte ge upp. Jag ska bara göra det. Jag ska, ska, ska! Det var bara detta jag ville säga. Don't worry, it gets better. 

Imorgon börjar jag rensa bort julpyntet lite pö om pö i mina "plugg-pauser". Ska skriva klart inlämningen som ska in på fredag så jag kan börja med nästa och på så vis slippa stressa. Det kan hålla ett tag och det ska jag nog vara glad för. Jag kan inte stressa. När jag blir stressad stänger jag av, helt. Hjärnan hänger inte med så det är nog bäst för mig att jag planerar mitt studerande nu. För det är mycket, väldigt mycket.


Hard work

Jag är på jobbet, har rast och känner mig nere. Mår egentligen på samma sätt som jag gjort hela hösten och det grämer mig. Man kan ju inte gå runt och må grått i flera månader?

Ja, jag mår grått. Ett tillstånd som kan drabba så gott som alla och jag definierat helt på egen hand. Symtomen lyder; man känner sig förtvivlad, vilsen och någonstans ganska hopplös och värdelös på jordens yta. Det känns som om man inte fyller minsta funktion här. Man har väldigt nära till gråt och kan som jag börja lipa när det bara blir en knut på skosnöret. Man är arg och irriterad på den där världen där man inte tycker att man hör hemma och man tycker så vansinnigt synd om sig själv dagarna i ända. That's my life at the moment!

Må grått - en blandning av förtvivlan , hopplöshet , gråt , ilska och självömkan .


Plastic fantastic

Här ligger jag när jag egentligen borde göra annat. Jo, för jag ligger i soffan iförd raggisar stickade av mormor och tittar på fel hockeymatch samtidigt som jag smäller bubbelplast så jag har ont i fingrarna.

Bubbelplasten fick jag igår i ett paket som äntligen kom. Beställde diverse smink från elf i början av förra månaden och igår kom det nagellack, mineralprodukter, läppstift och annat smått och gott packat i massor av bubbelplast. Och jag har lärt mig genom åren att bubbelplast inte är något att spara på så jag smäller det helt enkelt.
Fick lite ångest förut också. Klickade runt lite på min sida med distanskurserna och insåg att jag kunde börjat för längesen. Irriterande att jag inte bara klickade runt tills jag hittade det jag ville hitta. Bestämde dock att jag ska göra klart första uppgiften så snart som möjligt, helst innan helgen, även om den inte ska vara inne förrän nästa fredag för att ligga före och ha bra tid till kompletteringar (om det nu blir några) men det ska nog ordna sig. Känner mig dock inte så pepp just nu. Inte pepp alls. Men imorgon ska jag ge mig på skiten och se vad jag kan skriva om flodkulturerna. Ska bara läsa 57 sidor till!

We will get better

Nytt år, nya möjligheter. Jag bara hoppas att detta året kan bli som jag vill ha det. Jag vill komma någonstans och inte bara springa runt här som ett spöke. Det är just det jag har gjort, sprungit runt helt tom, fram och tillbaka men inte fått gjort något. Jag är så trött. Jag blir trött på dagen bara jag tänker på det. Usch. 

Men så sitter man här igen och tänker på dagarna som gått och de som kommer och jag kände all motivation och all glädje pysa ut genom öronen på två sekunder. Jag är så trött, så trött.



Jag har ingen energi och när jag fick fram papprena från NTI och insåg att jag tydligen ska läsa 250 poäng på 12 veckor och köpa böcker för ca 1600 kr som jag bara kommer använda i 12 veckor ville jag bara gå och lägga mig och gråta. Jag vet inte om jag fixar detta nu. Detta är inte min dröm, detta är inte det jag vill göra. HELVETE!





RSS 2.0